Överdriven Trumpeffekt på långräntorna?

0
 Långräntorna har rusat iväg sedan Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet. I dagsläget ser effekten överdriven ut. Det gäller dock att se upp med stigande långräntor.

Den tioåriga svenska statsobligationsräntan har sedan i somras gått upp från i stort sett noll procent till ca. 0,65% (0,61% vid fredagens stängning). Samma Trumpeffekt på långräntorna har vi sett i andra länder. Den amerikanska tioåringen har gått upp från ca. 1,35% till 2,47% sedan i somras.

Man kan tycka att långräntenivån är låg och att uppgången är naturlig. Så är det delvis i Sverige men i USA börjar räntorna nå mer rimliga långsiktiga nivåer. Den amerikanska ekonomin har inte utmärkt sig jämfört med den svenska under de senaste åren, även om trenden har gått isär under de senaste månaderna, till amerikansk favör. Sverige befinner sig dock senare i inflationscykeln än USA och det är troligt att långräntorna har bottnat i Sverige. Sett till utvecklingen i svensk ekonomi finns det ingen anledning till en tioåring runt noll procent i Sverige som vi såg för några månader sedan.

I USA är också ränteuppgången motiverad men kan ha gått för fort, i synnerhet med tanke på att den amerikanska dollarn har stärkts kraftigt, vilket sänker inflationstrycket. I Sverige är läget det motsatta, kronan har fallit kraftigt och valutakursen utgör ett stigande inflationstryck.

Skillnaden mellan styrräntan och den tioåriga obligationsräntan har blivit väl hög i USA. Den är över två procentenheter medan den i Sverige ligger på drygt en procentenhet. Med tanke på var i cykeln ekonomierna befinner sig går spreaden att förklara men sett på lite sikt är den för hög. Drygt två procent i räntespread som vi ser i USA är inte så anmärkningsvärt om man tittar historiskt men på dessa låga räntenivåer är spreaden även historiskt relativt hög.

Den amerikanska ekonomin har fått upp mer tempo under hösten medan den svenska har tappat fart. Det är den främsta anledningen till en högre räntespread i USA jämfört med i Sverige. Inflationstrycket är också högre i USA men valutaeffekten kan framöver korrigera skillnaden, allt annat lika. Penningpolitiken kommer att vara expansiv längre i Sverige än i USA vilket på sikt ytterligare kommer att ge uphov till en jämnare räntespread. Det kan dock ta två-tre år.

Nu till Trump. Det är för tidigt att säga något om hans politik och inverkan på tillväxt och inflation. I vissa avseenden kan hans politik (den utannonserade) vara inflationsdrivande genom satsningar på infrastruktur och skattesänkningar. I andra avseenden kan den vara tillväxthämmande, t.ex. genom relationer till omvärlden och frihandelsbegränsningar. Å andra sidan kan det också vara inflationsdrivande även om det är tillväxthämmande. Tillväxt och inflation går inte alltid hand i hand. Marknaden har anledning till att se upp med Trump, i synnerhet räntemarknaden. För aktiemarknaden är Trump mer positiv, på kort- och medellång sikt. Å andra sidan kan vi utgå ifrån en mer sansad politik än den som har utlovats i syfte att vinna valet.

Marknaden har haft rätt som reagerar men ränteuppgången kan ha varit för snabb. Trump lär inte hålla allt han har lovat (och tur är det kan man säga för ovanlighetens skull). Spreaden mellan Fed Funds (styrräntan) och den amerikanska tioåringen är över två procent. Detta i ett läge där Federal Reserve förväntas gå fram försiktigt med räntehöjningar. Den amerikanska ränteuppgången som har drivits av Trumpsegern kommer att klinga av inom kort. Då kan vi förvänta oss en korrigering av långräntorna även i Sverige. Dock lär inte långräntorna gå tillbaka till sommarens nivåer. Långräntebotten är passerad. Inflationstrycket är inte högt så några rusningar är inte att vänta men en stigande räntetrend bör man räkna med.

Share.