juli 7, 2020
  • facebook
  • twitter
  • Väntar på att kurserna hämtas..
ISSN 2003-5926
  • New York
  • London
  • Moscow
  • Tokyo
  • Stockholm
  • Delhi
  • Hong Kong
  • Frankfurt

Sverige måste välja: Gå med i EMU eller lämna EU

  • 2020-06-01 20:39
  • Redaktionen

Nu bildas ”Europas Förenta Stater” med gemensam finanspolitik. Så stort är beslutet om EU:s räddningsfond. Nästa steg blir att införa skatter. Stefan Löfven är föredömligt skeptisk till att betala bistånd till Italien.

”An Ever Larger Union”? Ja, så blev det.

”An Ever Closer Union”? Absolut, och nu tar EU stora kliv mot att bli Europas Förenta Stater när räddningsfonden lanseras.

Hela 8.000 miljarder svenska kronor ska lånas upp för att sedan pytsas ut till behövande länder, antingen i form av rena bidrag eller som lån.

På de finansiella marknaderna jublas det: börsen rusade ytterligare på förhoppningen att fonden blir verklighet, samtidigt som euron stärktes. För den italienska staten blev det extra bekvämt när räntorna på deras skuldsedlar, statsobligationerna sjönk. Så långt allt väl.

Problemet är bara att räddningsaktionen dels riskerar att urholka den fiskala moralen, dels skapar en ny beskattningsnivå, utöver kommuner, regioner och nationella stater – en EU-skatt.

Först moralen: spara är en dygd och slösa borde vara en synd. Länder som har skött sina finanser och – som det heter på svenskt finansministerspråk – sparat i ladorna brukar belönas med lägre räntor på den globala obligationsmarknaden. Till dem är det ju inte särskilt riskabelt att låna ut pengar.

Tyskland är det bästa exemplet på ett land som marknaden har ett grundmurat förtroende för. Sverige är numera detsamma. Omvänt är det dyrare för Grekland och Italien att låna pengar eftersom dessa stater är extremt skuldsatta och har ett track-record av ständiga underskott.

Obligationsmarknaden har spelat en viktig roll i detta sammanhang eftersom den har tvingat regeringar att sköta sina finanser. Annars röstar ränteförvaltarna på de stora pensionsfonderna med fötterna och säljer obligationerna. Då lyfter räntorna och så tvingas politikerna ta tag i budgetunderskotten.

Sverige är ett skolboksexempel på detta när Skandias vd Björn Wolrath i Dagens industri år 1994 tydliggjorde att bolaget inte längre vill äga svenska statsobligationer. Räntorna steg, vilket blev katalysatorn för en omläggning av finanspolitiken och starten på en period av sparsamhet som pågår än i dag.

Med EU:s nya räddningspaket skickar man signaler till Italien att allt är frid och fröjd, alldeles oavsett. Först kom man på den briljanta idén att centralbanken kan köpa statsobligationer, en övning som vi håller på med även i Sverige. Och nu detta!

För ett land med en egen valuta skulle alla märkliga experiment leda till rejäla fall i valutan, den enda ventil som finns kvar. Så hade det varit om Italien haft kvar sin lira. Men med euron i Italien blir det ju annorlunda. Den fungerar som en försäkringslösning där fler delar på riskerna, till och med vi som står utanför EMU. För Italien är det toppen och bättre blir det nu när landet återigen ska ges fördelar.

I dagsläget kan man hävda att det ändå inte kostar något med lån, pengar är ju i det närmaste gratis för de kreditvärdiga, vilket så klart stämmer. Då är det solidariskt och vänligt av Tyskland och Sverige att ta upp billiga lån för att stödja länderna runt Medelhavet. Men politiker mår alltid bäst av en rejäl dos konsekvent barnuppfostran av obligationsmarknaden. Annars går det åt helsike.

Nu kommer de skuldsatta åter att klara sig, vilket är kul på kort sikt, men ohållbart i längden. Vad värre är – skötsamma länder tvingas donera skattepengar till alla dessa.

Stefan Löfven har hårdnackat argumenterat emot, ett agerande som säkert inte är populärt i Bryssel, men som han förtjänar en stor eloge för.

Dessvärre är han snart ensam. Finland vek ner sig. Och Storbritannien har valt sin väg ut ur EU. Kvar står Sverige, Holland, Österrike och Danmark som protesterar mot denna strategi, men fortfarande är kvar i EU.

Dessvärre kommer Tyskland och Frankrike att trumfa igenom sin linje genom att muta och hota bland andra Sverige.

Sedan rullar snöbollen vidare.

Utan att bli alltför spekulativ har vi därför om några år en speciell EU-skatt, utöver den till kommunen, regionen och staten. Då har vi Europas Förenta Stater på riktigt.

Om det kan man tycka mycket, och det kan säkert finnas för- och nackdelar. Men tro inte att räddningspaketet är en struntsak. Det är början på något nytt.

För Sverige gäller det att välja väg och jag tror – i likhet med vad Di:s Viktor Munkhammar tidigare varit inne på – dessvärre att valet står mellan att gå ur EU eller att gå med i euron.

 
ads

Tips