Vad är derivatinstrument?

Derivatinstrument är finansiella kontrakt vars värde helt bestäms av priset på en eller flera underliggande tillgångar, till exempel aktier, valutor, råvaror, räntor eller index. De används för att hantera risker, spekulera på marknadsrörelser och skapa nya möjligheter för investerare, företag och myndigheter. Derivatmarknaden är enorm – det nominella värdet på utestående kontrakt i Sverige motsvarar ungefär 16 gånger landets BNP, vilket gör den central för både det finansiella systemet och den globala ekonomin.

Fyra vanligaste typerna av derivatinstrument

Fyra vanliga typer av derivatinstrument är optioner, som ger rätten att köpa eller sälja en tillgång till ett bestämt pris, terminer (forwards och futures) där köp eller försäljning sker vid ett framtida datum, swappar där parter byter kassaflöden som räntor eller valutor, samt warranter och exotiska derivat som är mer specialiserade och ofta ges ut av banker.

Optioner – rätt men inte skyldighet

Optioner ger innehavaren rätt, men inte skyldighet, att köpa (call) eller sälja (put) en underliggande tillgång till ett i förväg bestämt pris (lösenpris) inom en viss tidsperiod. Optioner används ofta för att skydda portföljer mot kraftiga prisfall eller för att spekulera i uppgångar.

Terminskontrakt – framtida köp och försäljning

• Forwards är skräddarsydda avtal mellan två parter att köpa eller sälja en tillgång på ett framtida datum till ett bestämt pris. De handlas inte på börs utan direkt mellan parterna (OTC).
• Futures är standardiserade kontrakt som handlas på börser. De fungerar på samma sätt som forwards men med strikta villkor, dagliga avräkningar och krav på säkerheter.

Swappar – byte av kassaflöden

Swappar innebär att två parter byter finansiella flöden. Vanligast är ränteswappar, där en part byter fast ränta mot rörlig ränta, och valutaswappar, där kassaflöden i olika valutor byts. De används ofta av företag som vill minska exponeringen mot ränte- och valutarisk.

Warranter och exotiska derivat

Warranter liknar optioner men emitteras ofta av banker eller institut. De kan användas som spekulationsinstrument för privatpersoner. Exotiska derivat kan ha mer komplicerade villkor – till exempel optioner där utbetalningen beror på flera underliggande tillgångar eller på ovanliga händelser i marknaden.

OTC-derivat och börshandlade derivat

• Börshandlade derivat (Exchange Traded Derivatives, ETD): Standardiserade kontrakt på reglerade marknader. Dessa har hög transparens, dagliga avräkningar och en central motpart som minskar risken för att någon inte fullföljer sitt åtagande.
• OTC-derivat (Over the Counter): Skräddarsydda kontrakt direkt mellan parter. Dessa ger flexibilitet men innebär högre motpartsrisk och mindre insyn. OTC-marknaden dominerar globalt och i Sverige, särskilt när det gäller räntederivat.

Hur derivat används i praktiken

• Riskhantering (hedging): Företag som exporterar eller importerar använder derivat för att skydda sig mot valutakursförändringar. Elbolag använder terminskontrakt för att säkra sina intäkter mot fluktuerande elpriser. Banker använder derivat för att balansera sina balansräkningar.
• Spekulation: Investerare använder derivat för att tjäna pengar på prisrörelser utan att behöva äga själva tillgången. Med hävstång kan små prisförändringar ge stora vinster – men också stora förluster.
• Arbitrage: Handlare utnyttjar prisskillnader mellan marknader eller mellan liknande derivat för att skapa vinst utan marknadsrisk, åtminstone i teorin.
• Prisupptäckt: Derivatmarknader används för att förutse framtida prisnivåer. Till exempel kan priset på råvaruterminer ge en bild av marknadens förväntningar på olje- eller elpriser.

Centrala begrepp inom derivat

• Underliggande tillgång: Den tillgång vars pris derivatet bygger på, exempelvis en aktie eller en valuta.
• Lösenpris (strike price): Det pris som är förutbestämt i optioner.
• Löptid och förfallodatum: Den tidpunkt då kontraktet måste avvecklas eller kan utnyttjas.
• Marginal och säkerhet: För börshandlade derivat krävs insatta säkerheter (collateral) och dagliga avräkningar av vinster och förluster.
• Marknadsrisk, motpartsrisk, likviditetsrisk: Tre centrala risker. Marknadsrisk handlar om prisförändringar, motpartsrisk om risken att motparten inte kan fullfölja, och likviditetsrisk om svårigheten att sälja ett derivat i tid.

Risker med derivatinstrument

Derivat kan innebära både stora möjligheter och betydande risker:

• Hävstångseffekten: Små prisförändringar kan förstoras kraftigt, vilket leder till lika stora möjligheter som faror.
• Systemrisk: Vid finanskriser kan derivat spela en avgörande roll, som under 2008 då komplexa kreditderivat bidrog till den globala kraschen.
• Motpartsrisk: Särskilt i OTC-marknader finns alltid en risk att en part inte kan uppfylla sina åtaganden.

Derivatinstrument i Sverige

• Svenska företag, banker och myndigheter är stora användare av derivat.
• Riksgälden använder ränte- och valutaswappar för att hantera statsskulden.
• Riksbanken använder valutaderivat för att hantera risker i valutareserven.
• Nasdaq Stockholm erbjuder börshandel med derivat, bland annat optioner och terminer på svenska aktier och index.

Intressant fakta och historiska exempel

• Derivatens historia sträcker sig långt tillbaka. Redan i det antika Grekland använde filosofen Thales av Miletus en form av optioner för att reservera olivpressar inför en god skörd.
• I Japan under 1600-talet användes terminskontrakt för ris, vilket anses vara en av de första organiserade derivatmarknaderna.
• Ett uppmärksammat fall i modern tid är energimarknaden i Norden 2018, då kraftiga prisrörelser ledde till att en aktör inte kunde möta sina åtaganden på Nasdaq Clearing. Händelsen visade hur även välreglerade marknader kan utsättas för risker när derivat används i stor skala.
• I Sverige är den mest handlade derivatklassen räntederivat, följt av valutaderivat. Råvaruderivat förekommer främst inom elmarknaden.