Stagflation – när ekonomin stannar men priserna fortsätter stiga
Stagflation är ett ovanligt och allvarligt ekonomiskt tillstånd där tre negativa faktorer inträffar samtidigt: låg eller obefintlig ekonomisk tillväxt, hög arbetslöshet och hög inflation. Till skillnad från vanliga konjunkturcykler, där lågkonjunktur ofta sammanfaller med låg inflation, innebär stagflation att ekonomin står still eller krymper medan priserna ändå fortsätter att öka. Detta gör den svår att hantera eftersom traditionella verktyg för att bekämpa inflation (som höjda räntor) riskerar att förvärra arbetslösheten och bromsa tillväxten ännu mer.
Ursprunget till stagflation
Begreppet blev känt på 1970-talet, särskilt efter oljekriserna 1973 och 1979. Oljekartellen OPEC höjde då oljepriserna kraftigt, vilket drev upp produktionskostnaderna globalt. Samtidigt bromsade ekonomin in, och många industriländer fick både hög arbetslöshet och hög inflation. I USA nådde inflationen över 13 % 1980 samtidigt som arbetslösheten låg över 7 %. I Storbritannien myntade politikern Iain Macleod termen ”stagflation” redan 1965, när han beskrev ett liknande fenomen i brittisk ekonomi.
Historiska perioder av stagflation
| Period & Land | Orsak till stagflation | BNP-tillväxt (%) | Inflation (%) | Arbetslöshet (%) | Kommentar |
|---|---|---|---|---|---|
| USA 1973–1975 | Oljekris, OPEC:s prishöjningar, produktivitetsfall | -0,5 (1974) | 11,0 (1974) | 8,5 (1975) | Första stora stagflationsperioden i modern tid, djup recession kombinerad med hög inflation. |
| USA 1979–1982 | Andra oljekrisen, höga energipriser, stark löne-prisspiral | -1,8 (1982) | 13,3 (1980) | 10,8 (1982) | Federal Reserve höjde räntan till nästan 20 %, vilket slog ned inflationen men gav en kraftig lågkonjunktur. |
| Storbritannien 1973–1977 | Oljekris, svag pundkurs, strejker och löneinflation | 0,7 (snitt) | 24,2 (1975) | 6,0 (1976) | Extrem inflation och politisk oro; IMF tvingades ge nödlån. |
| Japan 1973–1975 | Oljekris, importberoende av energi, yenens svaghet | -0,2 (1974) | 23,2 (1974) | 1,6 (1975) | Kraftig prisuppgång trots liten arbetslöshet tack vare Japans dåvarande arbetsmarknadsstruktur. |
| Brasilien 1980–1983 | Råvaruchocker, skuldkris, dollarförstärkning | -3,4 (1981) | 100+ (1982) | 9,0 (1983) | Hyperinflation kombinerad med låg tillväxt, mycket svår ekonomisk period. |
| Sverige 1977–1983 | Oljekris, strukturella problem i industrin, höga lönekrav | 0,5 (snitt) | 13,7 (1980) | 3,4 (1983) | Lång period av låg tillväxt och hög inflation, vilket ledde till omfattande ekonomiska reformer på 1980-talet. |
| Eurozonen 2022 (riskperiod) | Energikris p.g.a. kriget i Ukraina, störda leveranskedjor | 3,5 (2022, ned från 5,4 året innan) | 8,4 (2022) | 6,8 (2022) | Tekniskt ej full stagflation, men inflationsnivån och bromsad tillväxt väckte oro. |
Orsaker till stagflation
Ekonomer är oense om exakt vad som orsakar stagflation, men flera faktorer återkommer i analyser:
- Utbudschocker – plötsliga ökningar av kostnader för råvaror, som olja eller gas, som sprider sig genom hela ekonomin.
- Felaktig ekonomisk politik – exempelvis för expansiv penningpolitik eller finanspolitik under fel konjunkturfaser, vilket kan elda på inflation utan att skapa hållbar tillväxt.
- Produktivitetsstagnation – när teknologisk utveckling eller arbetsproduktivitet inte längre växer i samma takt, vilket minskar ekonomins kapacitet att växa utan inflation.
- Förväntningsspiraler – om både företag och konsumenter börjar förvänta sig fortsatt hög inflation, tenderar de att anpassa priser och lönekrav därefter, vilket låser fast situationen.
Effekter på samhälle och hushåll
Stagflation är särskilt skadlig eftersom hushållen drabbas dubbelt: arbetslösheten gör att många förlorar inkomster, och de som har jobb ser köpkraften minska på grund av stigande priser. Företag får svårare att planera och investera, vilket bromsar ekonomin ytterligare. Börser tenderar att gå svagt under stagflationsperioder eftersom både vinster och tillväxtförväntningar pressas.
Hur länder försöker bekämpa stagflation
Att hantera stagflation är en av de svåraste uppgifterna för centralbanker och regeringar. Några strategier som historiskt använts är:
- Stram penningpolitik för att få ner inflationen, ofta genom kraftiga räntehöjningar – men med risk för ökad arbetslöshet på kort sikt.
- Strukturella reformer för att förbättra produktivitet, minska kostnadstryck och öka konkurrens i ekonomin.
- Energipolitik för att minska beroendet av importerade råvaror som kan orsaka utbudschocker.
- Kontrollerade löneförhandlingar för att undvika att löneökningar driver upp priser ytterligare.
Ett känt exempel är USA:s centralbank under Paul Volcker, som i början av 1980-talet höjde styrräntan till nästan 20 %, vilket till slut bröt inflationsspiralen – men också ledde till en djup recession innan tillväxten återhämtade sig.
Moderna risker för stagflation
På senare år har ekonomer varnat för att kombinationen av geopolitiska spänningar, energikris, höga råvarupriser och långvariga störningar i leveranskedjor kan skapa stagflationsliknande förhållanden. Kriget i Ukraina 2022 bidrog till stigande energi- och matpriser samtidigt som tillväxten i Europa avtog. Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken har i sina rapporter pekat på att en sådan situation skulle kunna bli mer långvarig än tidigare kriser, särskilt om produktivitetsutvecklingen är svag och inflationen biter sig fast.